Helen red kompisens häst, Gáta, och hon var som ny. Inga tecken på att vilja komma ifrån tygeln genom att gå högt med huvudet eller gå under hand. Hon var bara nöjd, avslappnad och frustade lite ibland och efter jag ridit så släppte vi henne lös för att titta när hon sprang! Hon är helt makalös! 

Det gick bra för Stormur och Spyrna också. Det är ju så det är. När man själv gör rätt så gör hästen det också. Det är där Suss kommer in... "Du spänner ytterbenet" Nej, det gör jag inte" Efter en stund när hästen sänker huvudet och frustar då inser jag att det gjorde jag nog. Tänk det lilla, lilla. Det var så lite att jag inte själv kände det. Jag skulle gärna ha Suss hos mig varje gång jag rider. Hennes små knep är som magi med hästen. Alltid lika roligt!

De små illbattingarna, Töfra och Álma fick också sin stund. Vi började med Álma och hon var uppmärksam lugn och lyssnade fint. Vi gjorde lite start och stopp och flyttade sedan bakdelen i liknande "kaffekoppsövning".

Då det var Töfras tur så var hon inte så uppmärksam på mig men var ändå lugnare än förväntat. Hon ville gärna gå nära för att det är tryggt (hon gick ändå inte över mig). När vi gjorde kaffekoppen visade det sig att hon var lite stel så nu har vi fått hemläxa. Måste se till att mjuka upp henne. Tänk vilken tur att man börjar från marken och märker det där i god tid! Ska även prova med en massör tänkte jag. Stormur hade också betydligt svårare i ena varvet. Så nu får matte också träna lite mer från marken något som hon också behöver lära sig! /Helen